Jan Fredriksson, Luleå

”Andlig klarsyn” …Mt 7: (12)15-21(23)/

Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får, men i sitt inre är de rovlystna vargar. På deras frukt ska ni känna igen dem. Plockar man kanske druvor på törnen eller fikon på tistlar? Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett uselt träd bära bra frukt. Varje träd som inte bär bra frukt huggs ner och kastas i elden. På deras frukt skall ni alltså känna igen dem.

Inte alla som säger ”Herre, Herre” till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. På den dagen skall många säga till mig; ”Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?” Då ska jag säga dem som det är; Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!”

Vänskap?

Vilka är mina vänner? Det kan menas lite olika i olika lägen i livet. Vad ligger i ordets egentliga betydelse?

I juni fick jag ett kedjebrev med anledning av vänliga veckan. Kontentan var att verkliga vänner är ädelstenar: gör dig glad, stödjer dig och alltid finns där.

Jag tilltalades men saknade något. När jag funderat ett tag så var det motstånd jag saknade och ändrade brevet och skickade vidare. Vänner som även vågar säga ifrån och varna är bra vänner även om det rör om hos en själv.

Så får vi se på varandra, alla vi som samlas i kyrkan. Vi är och vill vara vänner med Gud och varandra.

Texten

Jesus kunde ha slutat sin bergspredikan med de uppmuntrande orden i Mt 7:11 -  Om nu ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall inte då er Fader, som är i himmelen,

ge vad gott är åt dem som bedja honom! – Vilket fint slut hade varje tids lyssnare tyckt.

Nu är Jesus en verklig vän. I texten ger han motstånd och varnar sina vänner.

Andlig klarsyn

-varning för falska profeter.

Jesus såg den stora faran att människor skulle komma att ta det han sagt som en ny lagstiftning i stället för erbjudande om en ny karaktär.

Det skulle innebära en sammanblandning av den skärpta lagen och den gamla karaktären.

Lika omöjligt som att skörda druvor på törnen eller fikon på tistlar eller att god frukt finns på ett dåligt träd.

Som någon sagt det: ”Hans vånda var att människor ska dela hans tankars och ords kläder mellan sig och lämna honom ensam på det kors som deras oförändrade liv reser.”

Han visste att tragedin skulle kunna bli att de skulle omgestalta det han sagt till levnadsregler och lämna det inre oberört.

Tonvikten skulle då hamna på vad de själva gör och inte gör, klarar och inte klarar.

Han kom inte för att rädda oss från att göra dåliga gärningar till att göra goda, utan för att frälsa oss till ett liv i förening med honom med allt vad det kan innebära.

Hans sista ord ”Inte alla som säger Herre, Herre, till mig ska komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja” – var betonat för att inte filosofera om hans ord utan att gå ned från berget och leva tillsammans med honom. Det viktigaste är inte hur våra liv blir utan att Jesus säger om mig. ”Jag känner dig” (v23)

Det är skillnad mellan att vara

”Jag”-upptagen eller ”Kristus”-upptagen. Radikalt olika.

Den andliga klarsynen avslöjar den falska bilden av det kristna livet som vill smyga sig in och som inte alltid är lätt att avslöja.

Den är jagupptagen, ofta i sympatisk förpackning. Fokuserad på vad jag själv kan, gör, klarar. Lätt då ta Jesu ord som levnadsregler och när man följer de hyfsat så blir man nöjd med ens tro. Dessutom så vill man att andra ska göra likadant. Tryggheten i livet bygger på att göra rätt och att vinna Guds och andras uppskattning. Inte en vän som uppskattar positivt motstånd utan faller ofta in i förklaringar, sätter på moraliseringens skyddsmask (självsäkra ord om fel som andra gör) och väljer vänner som håller med och stöder den egna uppfattningen.

De ”falska profeterna” lockar in på den breda vägen (det Jesus säger före vår text) Den breda vägen väljer att anpassa sig till rådande normer och söker det bekväma före det obekväma. Normerna idag är, grovt skissat, att det är normalast: vit, man, icke-handikappad, heterosexuell, lönearbetande och ett tillägg vad det gäller den moraliska normen: det är inte fel om man inte blir upptäckt och så länge andra gör likadant…

Dessa profeter bildar ofta informella klubbar för likasinnade och med följden att de ”misslyckade” (utanför normen) känner sig utanför.

Ofta skapas ett eget inre främlingskap, tomhet och kramp som man inte riktigt begriper var det kommer ifrån.

Den smala vägen är svårare att finna. Den innebär inte de enklaste lösningarna på livsfrågorna. Den som vill finna den smala vägen måste anstränga sig och få ledning och hjälp. Den utmanar ständigt normen och ger plats för de misslyckade i samhällets ögon.

Vägen som Kyrkan ska erbjuda är Kristus-upptagen. Som en motkraft eller hellre en medkraft för alla sargade.

Jesus är den sanna profeten, sanna vännen – som ger oss det vi behöver inte alltid det vi önskar.

Vår tro är ett liv i beroende av Kristus, hans ständiga vilja att förlåta och vägleda, och som formar våra handlingar inte som krav men som en inre drivkraft.

Våra handlingar visar var jag och du befinner oss. För många år sedan fick en präst frågan: Är du verkligen kristen? Svaret kom inifrån: Det kan nog min fru bäst svara på!

Kristus-upptagen är att vara tillsammans i mångfald.

Glöm aldrig att Jesus inte tilltalar oss individuellt utan som vänskapsgrupp – domkyrkokalaset varje söndag.

Tillsammans kan vi finna den klarsyn vi behöver Och tillsammans med Jesus gestalta faderns vilja i våra dagliga liv: Behandla andra, utan gränser, som vi själva vill bli behandlade om vi var i deras kläder.

Så levde Jesus för oss och så vill han befria oss att leva för varandra i allt vi gör.