DET ÖGONBLICKET GLÖMMER JAG ALDRIG

En hemsk oväderskväll i augusti satt jag och arbetade som vanligt vid min dator. Ett litet ljud hördes från sovrummet och det gjorde att jag höjde blicken och tittade till. Något litet mörkt på snabba fötter ilade från sovrummet ut i hallen, mot köket och försvann!

Waow, en liten mus, tänkte jag. Trevligt! Letade den en liten stund men insåg att den var nog för liten för att jag skulle kunna upptäcka den, den har gömt sig.

För att inte vara ogin satte jag ut lite cashewnötter och ett pyttelitet upp och ner vänt plastlock med fräscht vatten.

Dagarna gick och musen fanns men visade sig inte. En förmiddag när jag och min personliga assistent satt och tittade på tvn, sa personliga assistenten upphetsad; "där är den, vid krukan!" Jag slängde mig framåt med vigheten av ett rullstolsburet rådjur.....men den hade då redan försvunnit!

Musen började lämna spår! På ett vackert hjorthorn i arbetsrummet  blev plötsligt en av taggarna nästan en cm kortare! På en hög med vackra korkunderlägg försvann en kväll en bit, rakt genom alla underläggen. Då blev jag sint och tänkte, bo här får du gärna göra,  men gnaga sönder mina saker får du inte!

Jag var och kollade på fångstapparater på olika ställen i stan. En råttfällas tagglapp lovade dyrt och heligt att musen skulle bryta nacken direkt fjädern fällde ner biljonen. Jag sätt där med gråten i halsen och tänkte;- " min lilla mus....aldrig!" och försvann därefter snabbt från affären, indignerad över deras horribla avrättningskonstruktioner!!

Jag hamnade på Lantmanna och frågade där om dom hade en fälla som inte skulle skada min lilla hyresgäst. Jodå, det hade dom!  Jag åkte hem med buren för hundralappen och tänkte, nu du lille vän!

Väl hemma la vi ut allsköns härligheter i fälla, men den gästade musen var smart! Den lärde sig ta maten utan att den fastnade i fällan.....

En dag lyckades jag och min hjälpande hand få ut den lille rackaren på balkongen. Nöjda gick vi upp på stan, nu var det slut på musproblem!

När vi kom hem åkte jag in i vardagsrummet. Genom balkongdörrens fönster såg jag min lille gäst sittandes på bakbenen, med framtassarna mot rutan och de pepparkornsljuvliga ögonen stint stirrande mot mig som om den sa; "nå! ska du öppna och släppa in mig, eller..."

Eftersom vi hade tropisk värme kunde inte balkongdörren vara stängd, den öppnades och en butter utemus blev åter en glad innemus. Suck.

Diverse fångstarrangemang fixades i samtliga rum. Allt som förut varit i golvnivå lades på "mussäkra" platser. Alla min tyger från arbetsrummet lades i badkaret, vad gör man??!! Pärmar och papper stoppades i tomrum i garderober osv osv

Musen levde glada dagar och sågs då och då med en rasande hastighet passera möbler och annat för att gäckande gömma sig djupt uti otillgängliga platser...

En dag gjorde den ett misstag, den sprang in i badrummet. Badrumsdörren stängdes obevekligen och musen var i en stor fälla! Allt gnagbart fraktades till andra ställen i lägenheten. Det började se ut som om det var flyttning på gång; ingenting var där det skulle vara.

En kväll, jag satt som vanligt och jobbade vid datorn hörde jag att den gnagde på något hårt, vad i all friden hade den nu fått tag i? Jag rullade till badrummet och öppnade dörren, där satt den oemotståndligt söta varelsen på elementet och stirrade på mig med uppspärrade ögon; ertappad! Den försvann under badkaret med blixtens hastighet. Så var den ofångbar igen!

Men en tidig söndagmorgon efter 5 veckor vaknade jag av ett ovanligt ljud; det lät som om någon skakade galler!
Och så var det! Musen hade gjort ett fatalt misstag och gått in med hela kroppen i den ofarliga fällan och var nu säkert instängd! När jag kom in i badrummet stirrade den på mig med förskräckta ögon och tröck ihop sig till en liten minimal klump i ett hörn. Jag försökte förgäves tala om för den lille parveln (eller lilla parvlan!) att jag var fullständigt ofarlig och jag skulle inte göra den något illa. Jag gjorde min röst lenare än honung och sötare än socker men trots de cirkelrunda utspända öronen verkade inte den pyttelille ha hört och lyckats bli övertygad om att jag var helt ofarlig. Jag tog buren och satt den i bekväm titthöjd på bordet i köket. Kände väl att det var lite tidigt att stiga upp 05.15 när man lagt sig att sova 02.30. Så jag återvände till sängens mjukhet och sov mycket gott resten av natten; musen var fångad! Nu skulle det bli normalt i mitt hem igen.

Meningen var att musen skulle släppas av ute i naturen någonstans långt ifrån mitt hus. Men när jag började tänka efter såg jag i visioner det ena skräckscenariot efter det andra av anfallande hemska odjur som skulle slänga sig över min lille vän när vi släppt ut den. Jag bestämde mig; den blir min husmus!!

Med personliga assistenten äntrades dagen efter en djuraffär. En ganska stor genomskinlig plastlåda inhandlades, en specialgjord liten vattenflaska att hänga i plastlådan, lite special musmat, en ut borrad björkgren att leka med....det blir nog bra, tänkte jag. Assistenten sa sarkastiskt till butiksägaren; har du inte någon pytteliten sele så  hon kan ta den på promenad också...? Jag låtsades inte höra och butiksägaren räddade situationen genom att berätta om hur dom fått in en skogsmus i huset och den blev husdjur i 2 år hos dom!! Tacksam blev jag över det uttalandet; det är inte bara jag som gör tokiga saker!

Vi åkte hem och medan min hjälpande hand repade fint gräs inredde jag lådan. Efter allt pyssel släpptes musen in i plastlådan som var säkert 10 gånger större än fällan den fångats i. Musen verkade mycket nöjd!

Jag utövade kärleksterapi på den lille gynnaren och så småningom började den vänja sig vid att jag dök upp vid plastlådan flera gånger om dagen. Efter några dagar satt den kvar när jag kom.

Jag köpte ett hjul som den kunde springa i och ha lite kul. En gång kom jag oväntat upp vid lådan och musen som då försökte springa på utsidan av buren damp ner i lådgolvet. Satt där med bakbenen halvvägs under hjulet, ena framtassen på ett av hjulets småpinnar, tittande på mig med de oemotståndliga pepparkornslika och öronen var som små perfekta rundlar på huvudet. Jag har aldrig sett något så gulligt i hela mitt liv!! Oemotståndligt näpen!! Tyvärr fick jag inte fram kameran snabbt nog, men bilden finns i mitt minne, oförglömlig!

Idag, nästan åtta veckor efter det den kommit in till mig, satt den för första gången i min hand och knaprade i sig en mikrobit mörk choklad. Ett oförglömligt ögonblick!

Jag köper naturligtvis bara specialföda av lyxkvalite´ till min lille vän. Han/hon har fått en namn Minse och vet Du, det är riktigt roligt att ha någon att skämma bort och prata med på kvällskvisten när alla andra normala intagit ryggläge och glidit in i sömnens rike.

Nu funderar jag på hur jag ska få någon musvakt när jag är ute och reser, men det är en annan historia!!

Det var väl en historia som heter duga!!

 

Bambi Elinsdotter