HELENA GRIP, forskare och livsfilosof.

Helena kom in i mitt liv augusti 1992. Jag annonserade efter en ny personlig assitent och Helena var

en av de många som skrev. När jag skulle öppna brevet vände jag på det och under avsändarens

namn och telefon var tecknad en liten igelkott. Eftersom jag är en väldigt känslig och sentimental typ mjuknade jag totalt av den söta igelkotten, brydde mig inte om att öppna brevet för att läs referenser och betyg, utan jag ringde direkt telefonnumret som stod under avsändaren.

Efter bara några minuter frågade jag när Helena kunde börja, hon började hos mig nästkommande dag. Det var starten på en livslång vänskap. Helena, som jag snabbt döpte om till Ea, det namn hon kallade sig själv när hon var liten för hon kunde inte säga Helena, och jag hade mycket gemensamt. Musiken; Ea kunde alla 60 och 70-talslåtar plus en hel del annat. Där var vi också lika, låtar och musik vi älskar är egentligen en generation före oss, jag älskar 30-och 40-talsmusik.

Våran passion för naturen var också en sammanlänkande faktor. Många gånger har Ea och jag kämpat gemensamt för att få

fram rullstolen i skogig och bergig terräng. Ea släppte mig lös i den vilda spanska naturen i naturskyddsområdet El Torcal, jag

fick själv åka på den bergiga vägen medans Ea tålmodigt väntade timmar därifrån. Mitt uppträdande på en för rullstolar

fullständigt hopplös plats gjorde att turister i utflyktsbussar hickade till när dom fick syn på mig som glatt i frihet snabbt rullade

utför bergsvägen. Ea placerade mig på en klippa för jag ville känna bergets närhet som jag alltid gjorde när jag var

bergsklättrare innan felbehandlingen.

Vi är kända som backgammonfantaster! Jag lärde Ea spela backgammon och det gjorde jag så bra att jag tätt som oftast åker

på rejält stryk!

Ea har ”antennerna” ute, hon är en kännande människa vilket är guld för mig som ofta har svårt att tala om när jag mår dåligt.

Hennes konstnärliga alster finns överallt runt omkring mig. Jag har akvareller, en fantastisk handgjord docka. Ett tio milimeter

stort hjärta där Ea målat små lamm på en äng vid en björk i strålande sol….. osv osv

En födelsedag förärades jag ett album i form av en strålande leende sol, blad efter blad av dikter skrivna av Ea. Ea har rest med på sångturnéer, varit med på rullstolstävlingar, varit min tränare och stöttepelare när jag var svensk mästarinna i rullstolskörning. Ea har gett mig en stöttande familj, något som jag inte själv har. Människor som Ea gör livet rikare och jag är väldigt glad att Ea kom in i mitt liv!

HELENA GRIP, scientist and life philosopher.

Helena came into my life August 1992. I advertised for a new personal assistant and Helena was one of the many who wrote. When I was going to open the letter I turned it and on the back after sender and telephone she had sketched a small hedgehog. Since I am a very sensitive and sentimental personality I softened up totally and phoned directly without opening the letter to study references and leaving certificates. After just a few minutes I asked when she could start working with me. She started the following day. That was the beginning of a lifelong friendship. Helena, who I immediately renamed to Ea, that´s what she called herself when she was tiny since Helena was to difficult to say, and I had a lot in common. The music; Ea knew all the 60s-and 70s-tunes and a lot of other music. On that spot we were also alike, we both love music that really is a generation ahead of us, I love 30s-and 40s-tunes.

Our passion for nature also was a connecting factor. Many times Ea and I have struggled together to push the wheelchair through woody and hilly terrains. Ea once let me lose in the wild Spanish nature in the nature reserve El Torcal, I was allowed to be on my own on the hilly mountain road while Ea patiently waited some hours away. My appearance on one for wheelchairs absolutely impossible road gave some tourists in one of these excursions buses a good hiccup, when they saw me happily rolling quickly downhill. Ea put me on a cliff on my request, because I wanted to be close to the mountain like I was as a mountain climber before the accident.

We are well known as backgammon enthusiasts! I taught Ea backgammon, and I did that so well that I now get beaten quite often …

Ea has ”the antennas” out, which means gold for me, as I have difficulties telling people when I do feel low and down.

Her artistic productions are everywhere around me. I got water colours, a fantastic handmade doll. A ten millimetre big heart where Ea has painted some lambs on a meadow at the side of a birch in radiant sunshine… etc etc

On one of my birthdays I was honoured with an album in shape of a smiling sun, page after page with poems written by Ea. Ea has travelled with me on singing tours, been with me on track racing competitions, been my coach and best friend when I was Swedish Champion in wheelchair racing. Ea has given me a supporting family, something I don´t have myself. Human beings like Ea makes life richer and I am enormously glad that Ea came into my life!

***

Helena Ea Grip föddes en vinterdag i Luleå, strax efter jul. Ett torsdagsbarn som kom till världen 18.48 på kvällskvisten. “Jag

minns att det var minusgrader” säger Eas mamma Inga_Lill Grip, “men inte så väldigt kallt. Kanske 5-10 grader.” Bilen frös i

alla fall inte som den gjorde när Eas bror Niklas föddes. Då hade pappan i familjen fått begära bärgning från BB. Det var fint

väder när de kom hem fran BB så Ea kunde vara ute redan första dagen. Ute i naturen.

Helena Ea Grip was born on a winter day in Lulea, just after Christmas. A Thursday child that entered into the world at 6.48pm in the evening. “I remember it was below cero” says Ea´s mother Inga-Lill Grip, “but not that cold. Maybe 5-10 below.”

The car didn´t freeze as it did when Ea´s brother Niklas was born. Then the father of the family had to ask for the car to be towed from the maternity hospital. It was beautiful weather when Ea and her mother came home from the maternity hospital so Ea was outdoor the first day at home. Out in the nature.

*

Att var ute i naturen är ett livselixir för henne. Från allra första början fick hon lära sig visa respekt för naturen. Respekten för

naturen sitter i ryggmärgen, säger hon. Hela familjen är väldigt nära naturen, en tradition från pappan Karl_Erik Grips sida. Eas

farföräldrar var ute och fjällvandrade på sina semestrar. På den tiden var det inte så vanligt, ansågs lite väl äventyrligt. På sin

bröllopsresa vandrade farföräldrarna till Tarfala i svenska fjällvärlden och farmodern badade bland isflaken i Tarfalasjön.

Ea vid Umeälven, augusti 2000.

Ea by the Ume river, august 2000.

När Eas pappa Karl-Erik och hans systrar var stora nog fick de också följa med, så när Ea och

hennes bror Niklas även dom blev större, var det helt naturligt att de följde med ut i fjällen. Vi plockade också mycket svamp och bär när jag var liten, säger Ea. Farmor och farfar var väldigt intresserade av botanik så när de kom till Luleå var vi ofta ute och plockade blommor och Ea fick lära sig deras latinska namn. “Nu har jag glömt ganska mycket av det” säger hon “men en del kommer jag faktiskt ihåg!”

To be out in the nature is a life elixir for her. From the very beginning she was taught to show respect for nature. The respect for nature is in my backbone, she says. The whole family are very close to nature, a tradition from her father´s, Karl-Erik Grip, side of the family. Ea´s grandparents went out for walking tours in the mountains. In those days it was not as usual as now, it was considered a little bit too adventurous. On their honey moon they went out walking to Tarfala in the Swedish mountains and her grandmother took a bath among the floes in Tarfala lake. When Ea´s father and his sister were big enough they were allowed to come along, when Ea and her brother Niklas grew older, it was natural that they also went out in the mountains. We also picked a lot of mushrooms and berries when I was small, she says. Grandma and grandpa were very interested in botany, so when they came to Lulea we often went out to pick flowers and Ea learned their Latin names. “Now I´ve forgotten quite a lot of that”, she says ”but some I do remember!”

*

Jag lärde känna Ea för nästan 10 år sedan och fascinerades av hennes enorma mognad trots att hon var så ung. Hon hade

precis slutat gymnasiet när hon började jobba hos mig som personlig assistent.

I got to know Ea ten years ago and was fascinated by her enormously maturity although she was so young. She had just left college when she started to work with me as personal assistant.

*

Ea har alltid skrivit. När hon var 11 år fick hon en dagbok i julklapp av sin mormors syster och började skriva lite då och då.

När hon kom upp i tonåren blev det flera sidor om dagen, så hon har hundratals böcker liggande i en låda. “Jag tänker faktiskt

bättre med en penna i handen” säger hon med ett leende “så länge jag kan minnas har jag tyckt om att skriva dikter och

berättelser och annat. Nu har jag inte lika gott om tid som på gymnasiet, då kunde jag sitta uppe hela nätterna och skriva och

måla. Jag har alltid tyckt om ord, både att läsa och skriva. På sommarloven avverkade jag hyllvis med böcker. När jag är ute

och reser går jag ofta in på bokhandlar. För mig är det en andäktig känsla att gå runt bland alla böcker”.

Ea has always been writing. When she was 11 years old she got a diary as a Christmas present from her grandmothers sister and started to write a little now and then. When she came up in her teens she wrote several pages a day, now she has hundreds of books lying in a box. “I do think better with a pen in my hand” she says with a smile, “and as long as I can remember I always liked to write poems and short stories and other things. Now I don´t have as much time as I had when I went to collage, then I could sit up all night and write and paint. I´ve always loved words, both to write and

read. In the summer vacations I could read many, many books. When I´m out travelling I often visit book stores. For me it is a devout feeling to walk around all the books”.

*

Ea målar också. De mest underbara konstverk med mycket symbolik. Det är positiva konstverk, talande konstverk. Konstverk som fångar betraktaren! Konstverk som lockar till skratt! Ea och jag gick en gång in på en affär med brudutstyrslar. Mest för att värma oss, det var svinkallt ute. Hon placerade några skira vita blommor i slingor i mitt hår och sa att jag såg ut som en ängel. Jag kände mig inte alls änglalik i mina kraftiga vinterstövlar, bylsiga byxor, täckjacka och tio meter halsduk, så jag protesterade; ..det finns väl inga änglar i rullstol!

Akvarell av Ea ”Du sa ju att du aldrig sett änglar i rullstol….” –92

Water colour by Ea ”You said you´d never seen angels in wheelchairs!…! -92

Dagen efter kom Ea med en

akvarell föreställande ett flertal

änglar i rullstol, glatt åkande bland molnen.

Hon började måla när hon var stor

nog att hålla i en krita. “För mig är

målandet ett andrum, det enda

stället där det inte finns rätt och fel. Jobbar man som mig med naturvetenskap finns det väldigt många regler man ska hålla sig

till både när det gäller tankar, illustrationer och presentationer, också väldigt kreativt men inte med samma frihet. Det är ett

utmanade och ett frustrerande arbete och just därför är det extra viktigt för mig att hinna med mitt fria skapande också!

Jag hinner inte måla så ofta just nu, men jag jobbar med scenografi på en amatörteater och drejar en gång i veckan.

Ea also paints. The most wonderful work of art. Positive works of art, expressive works of art. Works of art that catches the viewer! Works of art that creates laugh! Ea and I once visited a shop with wedding gowns. Mostly to get warm, it was freezing cold outside.

She put some small airy white flowers in loops in my hair and said I looked like an angel. I didn´t feel angelic in my heavy winter boots, thick pants, quilted jacket and ten feet of muffler, so I protested; … come on, there are no angels in wheelchairs! Coming day Ea came with a water colour representing angels in wheelchairs, happily rolling around among the clouds. She began painting when she was big enough to hold a crayon. “For me painting is a breathing space, the only place where there is no right or wrong. If you, like me, work with science there are many rules to hold to both when it´s about thoughts, illustrations and presentations, that too very creative but not with the full liberty of choice. It´s a challenging and frustrating work, and because of that it´s extra important for me to also have time with my independent creativity! I don´t have time to paint as much as I want at the moment, but I do work with stage design in an amateur theatricals and I turns once a week.

*

Ea jobbar alltså på Umeå universitet efter år av studier. ”När jag skulle började plugga så valde jag mellan Uppsala och Umeå,

det blev tillslut inskriptionen till en av universitetsbyggnaderna i Uppsala som gjorde att jag valde Umeå!

"Att tänka fritt är stort, men att tänka rätt är större"

In other words Ea do work at the University of Umea after years of studying. “When I was going to choose where to study, I choosed between Uppsala and Umea, finally it was the inscription to one of the university buildings that made me choose Umea!

“To think freely is big, but to think right is bigger.”

*

Hon jobbar nu med medicinsk teknik på Umeå universitets sjukhus. Jag frågar om det var detta hon siktade mot? Nej!- säger

hon - Jag hade faktiskt ingen aning vad jag siktade mot när jag började läsa. Jag ville läsa matematik och fysik, för sista året på

gymnasiet svängde jag från att tycka att det var fruktansvärt tråkigt med fysiken, till att bli otroligt fascinerad av den. Men jag

hade egentligen inga planer för denna intressesvängning inför framtiden, jag är alldeles för obeslutsam för att vilja tänka längre

än ett år i taget. Jag brukar inte planera så mycket utan det blir som det blir.

She´s now working with medical technology at the University hospital in Umea. I ask her if this was what she aimed for? No! – she says – I had no feeling at all to what I was aiming for when I started to study. I wanted to study mathematic and physics, because the last year in collage I suddenly turned from thinking physics was terribly boringly to become absolutely fascinated by it. But I really didn´t have any specific plans for the future with my turning, I´m fare to irresolute to want to think more towards the future than one year at the time. I don´t plan so much at all, things mostly turns out as they turns out!

*

Hur kom det då sig att Du slutligen hamnade inom detta intressanta område, undrar jag? ”Jag halkade in på medicinsk teknik

när jag gjorde mitt examensarbete. Jag jobbade då med rörelseanalys av whiplash-skadade människor och jag tyckte att det

var ett intressant område, så jag har stannat kvar. Jag jobbar nu i en grupp på ett tiotal personer som är anställda av landstinget

som stöd för läkarna i deras forskning. Vi hjälper till att ta fram analysmetoder och apparatur. Vi håller också på med en del

egen medicinteknisk forskning. Jag jobbar just nu i flera olika projekt, bland annat med att ta fram en ny apparatur för att hitta

en viss typ av antikroppar i blod. Jag har också fortsatt med forskningsstöd åt läkare och sjukgymnaster när det gäller

rörelseanalys. Jag jobbar också med en matematisk modell av hur luft som blivit kvar i hjärnan påverkar trycket under

en flygtur.

Det är alltså väldigt skiftande områden, vilket jag tycker är utmaningen med vårt arbete.

How come that You finally ended up in this very interesting area, I wonder? “I slipped into medical technique when I did my examination degree. I then worked with motion analysis in people with whiplash injuries and I thought it was a interesting branch, so I stayed there. I now work in a team of ten people who are hired by county council as support for the medical doctors I their research. We help them to find methods of analysis and equipments. We´re also doing some researches of our own within medical technique. I, at the moment, work in several different projects, among other things finding new equipments for to find a certain type of anti bodies in blood. I also continued with science support to medical doctors and physiotherapists concerning motion analysis. I also work on a mathematic model how air, that been left in the brain influences the pressure during a flight.

It is very varying areas, which I think is the challenge in our job.

*

Ea har rest mycket i jobbet! Hon har nyligen varit på en medicinsk konferens i Istanbul och hållit ett föredrag

i rörelseanalys av whiplashskadade. Hon har också varit i Seattle, USA, eftersom gruppen hon arbetar i samarbetar med en

forskningsgrupp på Washington universitet.

Ea has travelled a lot in her work! She has recently been on a medical conferense in Istanbul where she gave a lecture in motion analysis by whiplash injured. She also been in Seattle, USA, since the team she´s working with cooperates with a science group in Washington University.

*

Ea och Bambi i bergen ovanför Marbella i Sydspanien, februari 1999

Ea and Bambi in the mountains near Marbella in the South of Spain, February 1999.

Hon har också rest mycket

som privatperson. Flera

gånger i Spanien flera gånger

för att hälsa på

undertecknad! Hon har rest

en hel del tillsammans med

goa vännen Karolina Svärd,

och dom har vandrat nästan

årligen i svenska fjällen. De

har också varit i Thailand tillsammans, samt tågluffat i Europa. ”Jag har också varit i de svenska fjällen för att åka slalom. Ett helt nytt område för mig, väldigt roligt!”

*

She also travelled a lot as a private person. Several times she has been to Spain to visit undersigned! She has travelled quite a lot together with her good friend Karolina Svärd and they nearly annually been for walking tours in the Swedish mountains. They have also been in Thailand together and interrailed in Europe. –“I also has been in the Swedish mountains to do some slalom skiing. A totally new area for me, very funny!”

*

Vad gör Du på fritiden, undrar jag? ”Jag brukar tränar jujutsu, äta långa frukostar, dricka kaffe i solskenet, filosofera, umgås

med vänner och titta på filmer. På min fråga om hon längtar barn svarar Ea att hon tänker på det ibland, men när, är

svårt att säga. Just nu tränar hon väldigt mycket så hon är nästan aldrig hemma, vilket känns som dåliga odds för att vara en bra

förälder. Ea har svart bälte i jujutsu.

What do You do in Your spare time?, I ask “I trains a lot of jujutsu, having long breakfasts, drinking coffee in the sunshine, philosophize, socialize with good friends and watch movies. To my question if she are planning to have any children, she reply that she use to think about it, but when, is difficult to say. At the moment I am training very much and I´m nearly never at home, which feels like bad odds being a good parent. Ea have black belt in jujutsu.

*

Framtiden då, undrar jag. ”Jag brukar ju inte tänka så långt framåt”, svarar Ea, ”svår fråga. Men jag hoppas att jag kan vara

närvarande i det jag gör, och inte bara kör på i gamla invanda mönster för att det är enklast så. Kanske vill jag jobba lite

mindre och måla lite mer. Bli av med mina fördomar!!”

How about the future, I wonder. “I don´t use to think to fare ahead” Ea answers, “difficult question. But I do hope that I can be present in what I do, and not just going on in old habitual patterns, because that´s the simplest way. Maybe I want to work a little less and paint a little more. And get rid of my prejudices!!”

*

Jag vet att Du tänker mycket på hur människor handlar mot varandra och hur vi ska agera i livet över huvud taget. Om Du

skulle ge människor ett råd i livet, vad skulle det vara?

- Att tänka igenom varför man gör sina livsval. Är för att det känns tryggt? Är det för att man tror att andra tycker att det är bra? Eller är det för att man själv vill? Om det är på grund av de två första orsakerna så brukar jag försöka tänka om. Jag tycker att det är oerhört viktigt att man känner efter i djupet av sin själ.

Jag försöker leva i nuet. Det finns ju inga garantier för framtiden… Jag är väldigt mån om min familj och mina vänner, mer och

mer ju äldre jag blir.

I know that You think a lot about how people acts towards one another and how we should behave in life generally. If You could give an advise to Your fellow human beings, what would it be?

- To think carefully why your doing the choices of life that you do. Is it because you feel secure? Is it because you think that it is what other thinks is good? Or is it because you think it´s good for yourself? If it is because of the first two reasons I try to make another choice. I think it´s enormously important that one do think about it in the depth of ones soul.

- I try to live in the present. There are no guarantees for the future ….. I am very careful about my family and my friends, more and more the older I get.

*

Bambi Elinsdotter Oscarsson januari 2002

* Tillbaka till medlemssidan / Back to member´s site