ELISABETH LUNDGRENS HISTORIA
Jag var långtidssjukskriven i olika omgångar ifrån mitt jobb på Luleå lasarett. Tidigt år 1985 började jag få svårigheter med andningen vid kall väderlek. Så jag började ta mina sex veckors semestrar vintertid för att slippa dess besvär. Min äldsta son hade köpt en lägenhet i syd Spanien, på Solkusten, och jag kunde åka dit. Där mådde jag bättre. Men besvären kom tillbaka när jag återvände till arbetet, och förvärrades med ögonsveda och uppsvullnad i ansiktet.
Mina besök hos företagsläkaren blev fler och fler på grund av hudirritation och en spricka och beläggning på stämbanden, så resultatet av detta blev 3 månaders sjukskrivning. Då åkte jag till Spanien. Som tidigare förbättrades min hälsa där och jag återvände glad till arbetet på Luleå lasarett igen. Men förbättringen varade inte så lång tid. Jag fick pröva att arbeta halvtid, men det hjälpte inte. Inte heller hjälpte de olika medicinerna. Jag konstaterade att det var arbetsmiljön som gjorde mig sjuk. Slemhinnorna runt näsa och hals var uttorkade.
Luleå lasarett var under renovering, luftventilerna var stängda och det var dåligt med syre. Kopieringsrummet var utan fönster, och där vistades jag ett antal timmar per dag med journalkopiering, med mångfaldigande av protokoll etc. Den tidens kopieringsmaskiner fylldes med ett slags svart puder, och i rummet fanns inte någon utsug eller ventilation, allt stannade kvar i den luft man andades in.
År 1988 blev jag sjukpensionär vid 60 års ålder. Då åkte jag till Spanien igen. Mina fyra barn var då ”utflugna”. Vintermånaderna har jag sedan dess tillbringat där och på sommaren har jag varit hemma i Luleå.
Efter 15 vintrars vistelse i Syd-Spanien har jag nu stannat hemma i Norrbotten sedan drygt ett år tillbaka. Priserna har stigit så mycket efter eurons införande att jag har helt enkelt inte råd att övervintra där längre. Vintern hemma i Luleå 2003 har fungerat bra, och jag har varit utan några besvär, jag har inte ens haft en förkylning.
Jag har blivit frisk!
ELISABETHS DIKTER
Poesia
En el oteño cuando a España marchamos para nuestra salud cuidar
el sol y calor encontrar.
¿ Que pensamos entonces?
España no solamente es la playa, hay mucho más
que ver
además cuando su naturaleza dramática miramos,
da un grandissimo sentimiento de belleza.
El pais me cautiva con su cultura y la disfruto
junto con mis amigos,
con los que tienen el mismo sentimiento para esta
tierra.
Los Españoles son urgultusos y amables yo
quisera ser intérprete y a todo el mundo
explicar lo que yo misma
he aprendido y descubierto.
***********
När vi till Spanien far på höstens dar
att värmen och ljuset möta, för många sin hälsa sköta.
Då Spanien inte bara playa är, det märker man när
dess dramatiska natur ser, som stor skönhetsupplevelse ger.
Landet mig till sig sluter, när jag av dess kultur njuter
tillsammans med vänner som för landet känner.
Spaniens stolta vänliga folk, ACK kunde jag bliva dess tolk,
och åt andra förära vad jag mig själv fått lära!