ANDERS SUNDELL, FÖRBUNDSKAPTEN I SKYTTE

 

Han har själv varit  aktiv skytt. Han kom med i handikappskyttet 1990. 1992 kom han med i Svenska Handikappidrottsförbundets Skyttekommitté. Sedan 1992 är han även ordförande i sportskyttekommittén. Det var en tränare på sportskyttegymnasiet som var med i denna kommitté, som inspirerade Anders att komma med i kommittén.

Han kommer från Upplands-Väsby norr om Stockholm, där han även bosatt just nu. Handikappskyttet har Anders vid sidan om sitt vanliga arbete inom databranschen.

Det största problemet inom handikappskyttet är nyrekryteringen, antalet skyttar har minskat de sista 10 åren. Antalet handikappskyttar med tävlingslicens är idag ca drygt 200, det har minskat från 250-300 de senaste 10 åren.  Det är inte lätt att rekrytera nya, vilket tycks vara idrottens dilemma inom hela samhället idag. Det är inte bara handikappidrotten som har detta problem, utan även den ”vanliga” idrotten. Det är för många konkurrerande saker som finns i dagens samhälle, som gör att gemene man kanske inte är så intresserad av idrotten.

Just inom skytte har man väl haft det bättre med detta genom att man kan hålla på med skytte i så många år, jämfört med andra idrotter. Åldern spelar inte så stor roll eftersom skytte är en mental sport. När man blir äldre blir man mer rutinerad och inom denna sport spelar tävlingserfarenheten en viktig roll.

Jonas Jacobsson är ett bra exempel, han satsar just nu för fullt inför de olympiska spelen i Aten i Grekland 2004. Detta då till paralympics, som är en motsvarighet till de vanliga olympiska spelen. Detta blir hans sjunde (!!) OS. Jonas har tagit guld i vartenda OS sedan han startade 1980, då han bara var 15 år. Det finns ytterligare några skyttar som enligt Anders är otroligt duktiga, exempelvis Thomas Johansson. Han har inte hållit på lika länge som Jonas. Hans första  handikapp-OS var Atlanta där han vann 3 guld, och sist i Sydney där han vann 2 guld. Våran elit är väldigt duktig, kanske de bästa inom handikappidrotten i Sverige. Bland tjejerna är det inom de två olika klasser som finns inom handikappskyttet framför allt Viktoria Wedin som är väldigt duktig. Hon tillhör gruppen som skjuter med stöd. En tjej som har gjort uppehåll ett par år för studier, Lotta Helsinger, satsar nu också för fullt igen. Lotta skjuter utan stöd. Bägge de här tjejerna är från föreningen Kämparna i Sundsvall. Det är väl dom som vi hoppas mest på inför Aten nästa år.

Det finns två olika klasser, en där man använder stöd och en där man håller geväret som en icke handikappad fast man sitter i rullstol.

Handikappskyttet är en sportgran som man mycket väl skulle kunna integrera med det vanliga skyttet, eftersom man inom bägge grupperna skjuter på lika vis. Man har kommit så långt att man kan tävla på samma tävlingar, men denna integrering är inte 100-procentig ännu. Handikappskyttet har ett väldigt bra samarbete med Svenska Sportskytteförbundet och detta är en mycket positiv sak. Detta försöker man inom handikappskyttet att vidareutveckla hela tiden. Deltagare på bägge områden skjuter på ungefär lika villkor, handikappade eller icke handikappade. Tjejer eller killar. Detta är en klar fördel för handikappskyttet. Integreringen är något man jobbar väldigt mycket för inom handikappskytteområdet. Det fungerar bra för det mesta.

Det har väl varit diskussion några gånger eftersom man menat att de rullstolsburna haft ryggstödet på rullstolen som extrastöd, men dessa frågor har utretts, när man inom handikappskyttet påvisat att de som sitter i rullstol har så pass dålig bålbalans att de inte klarar sig utan ryggstödet. Ryggstödet på rullstolen är helt enkelt en ersättning för en rygg som inte fungerar. Man kan väl jämföra med en som har benprotes, det går inte att stå om man inte har benprotesen. Men det är så klart att det förs ju en diskussion hela tiden om detta.

För handikappskyttet är just nu det allra viktigaste att man får en större bredd och fler deltagare. Vi har en bra elit men vi måste få fram fler skyttar som vill hålla på med handikappskyttet. Detta jobbar vi stenhårt på inför framtiden.

 

Bambi Elinsdotter oktober 2003

tillbaka tillmedlemssidan / back to members site