DANIEL ÖGREN, en underbar personlighet och en fantastisk gitarrist.

Daniel Ögren är 16 år gammal. Jag mötte honom via bekanta för cirka fem år sedan och imponerades av hans mjuka personlighet. Det är inte många ungdomar i hans ålder som har denna ödmjuka inställning till livet. Hans intresse för musik har alltid varit stort. För ett par månader sedan fick jag reda på att han skulle spela på en restaurang i Fuengirola. Daniel spelade med jazzkillarna på ett ledigt och lekande sätt. Jag tror att han kommer att utvecklas mycket för i hans sätt att hantera gitarren finns en stor kreativitet och man kan se, om man är musikalisk, den potential denna kille har!

Daniel spelar alltså gitarr. Han har spelat gitarr sedan han gick i sjuan, alltså drygt 3,5 år. Varför det blev gitarr vet han inte, men det har alltid varit ett instrument som har inspirerat honom och som han tycker om.

Daniel Ögren december 2003, foto; Bambi

Innan han började med gitarren spelade han bland annat fiol, piano och trombon. Det började han med på musikskolan. Fiol spelade han när han gick i lekis och var 6 år gammal.

När han gick i fyran provade han trombon, och spelade då i skolorkestern där alla elever fick spela något instrument. Den instrumentella upptäcktsfärden gick vidare och efter cirka 2 år började han plinka på gitarren hemma. Hans pappa lärde honom ackord och låtar och dom spelade ihop. Daniels pappa blev hans inspirationskälla när det gällde gitarren. Sin första gitarr fick han av pappa Dan och hans sambo Sonja. Instrumentet spelar en stor viktig roll. Gitarren Dan fick har han växt ihop med, han känner sig ett med den. Rätt instrument ger självförtroende och mod att ta ut svängarna rent musikmässigt.

När han gick i sjuan fick han en gitarrlärare på musikskolan som inspirerade honom mycket när det gällde jazz. Daniel kunde ju egentligen inte spela någonting när det gällde melodi och solon, han kunde bara kompa väldigt enkla låtar. Denne gitarrlärare hette Hans Kant och av honom lärde Daniel sig sin första jazzlåt ; ´Simple´, och enkel var den, säger Daniel och skrattar. Efter den växte repertoaren av jazz snabbt och när han gick i åttan så startade de tillsammans en liten afroensemble en kväll i veckan dit olika instrumentalister fick komma och spela jazzstandards och andra låtar. Vem som helst fick vara med, musiken var den sammanhållande faktorn. Att lära sig låtarna och lära sig hänga med i svängarna under solona.

Där träffade Daniel Love Lindvall, Elias Lindvall och Rasmus Nyvall. De här killarna har fortsatt spela ihop sedan de gick i åttan, deras huvudintresse var jazz. Dom började få lite spelningar utomhus. Han fick en CD av sin pappa – Pat Metheny ”Still life talking” och den skivan inspirerade Daniel ännu mer när det gällde att fortsätta spela jazzgitarr.

Daniel med sin pappa Dan december 2003,foto; Bambi

Sommarlovet mellan åttan och nian spelade Daniel in en hemma-cd tillsammans med sin pappa på bas och en kille som heter Rolf Söderberg på dragspel. Den skivan innehöll jazzstandards samt en låt som Daniel gjort själv. När Daniel gick i nian blev det mycket mer allvar och han spelade själv in en privat-cd med en låt till sin flickvän som hon fick på sin födelsedag.

Efter nian har Daniel gått in för att utvecklas i sitt gitarrspelande. Att spela med andra duktiga musiker är självklart ett viktigt led i denna utveckling, och Daniel säger att det är otroligt viktigt för honom att få spela med sådana jazzmusiker som han träffade här i Fuengirola. Där fick han tillfälle spela med Dimitri på bas, Diego Soarez på piano – första klassens jazzmusiker!

Han har drömmar om att gå på musikkonservatoriet i Malaga eller musikakademin i Stockholm. Hans självklara framtidsdröm är att bli en framstående jazzgitarrist och att många människor kommer att tycka om hans musik. Ska man bedöma hans framtidsdrömmar som framstående musiker är den respons han fick av publiken härnere verkligen ett gott tecken! Kräsna jazzfantaster lyfte nästan taket med sina ovationer över Daniels spelprestation!

Daniel medger naturligtvis att när folk kommer fram och talar om för honom hur bra dom tycker att han är, att detta är oerhört viktigt för honom. Han känner vid varje sådant tillfälle hur känslan för framtidsdrömmarna bara förstärks hela tiden! Han känner att han har publikens stöd och han säger att det är så viktigt för honom att vara ett med publiken, att känna att dom reser med honom i hans musikimprovisationer är underbart. Han känner också detta som måste att hela tiden utvecklas och leva upp till ännu mera, det publiken tycker att han har förmåga att vara.

Daniel här med en annan ung lovande saxofonist; Enrique Oliver. Foto; Bambi dec 2003	Pappa Dan och hans sambo Sonja lite nervösa inför Daniels framträdande. foto; Bambi dec 2003	Här Daniel tillsammans med pianisten Diego Soarez samt basisten Dimitriv Skidanov. Foto; Bambi dec 2003

Daniel tror på sig själv och han vill bli en stor gitarrist. Han försöker alltid att spela med sitt hjärta men ibland tar nervositeten över och då tar han till tekniken i spelandet, och det kan ibland bli ett ganska statiskt framförande. Men när nerverna är på plats och man känner självförtroendet ge ryggrad, då kommer dom fantastiska improvisationerna och solona som folk kommer ihåg. Daniel håller med mig att tekniken och erfarenheten bygger en bro över rädslan, vilket kan rädda ett spel-eller sångtillfälle. Känslorna spelar dock en stor roll artistens liv och arbetsuppgifter. Daniel vill spela med stora musiker, musiker med erfarenhet, musiker som kan lära ut och ge nya infallsvinklar.

Daniel säger att han är oerhört tacksam för sin familj; sin pappa Dan, pappans partner Sonja, till sin mamma, sina kompisar och framför allt till sin flickvän. Stödet och förståelsen från dom betyder mycket, att spela jazz är inte alls vanligt i Daniels åldersgrupp. Dom har inte kritiserat hans musikval utan kommit till hans spelningar och verkligen levt med i musiken, inget artighetsnärvarande utan inspirerande och medlevande! Musikskolan därhemma har också varit ett stort stöd, dom har bland annat låtit eleverna spela hur många som helst CD som dom vill gratis. Lokaltidningarna har stöttat grabbarna, skrivit bra recensioner. Daniel har fått flera musikstipendier, vilket har varit till stor hjälp ekonomiskt.

Det har varit väldigt mycket musik i hemmet. Att ha haft pappa Dan att spela med på hemmaplan har betytt oerhört mycket för Daniels utveckling av gitarrspelandet. Pappans sambo Sonja är kantor och körledare med stora kunskaper i musik och arrangemang, vilket ytterligare stärker den kunskap och inspiration Daniel fått i sitt hem. Daniels mamma och halvsyster har också funnits där hela tiden med sitt stöd. Daniels 11-åriga halvsyster Charlotte spelar piano och enligt Daniel är hon också en lovande musiker.

Att familjen och alla andra runt omkring Daniel varit positiva till hans musikutövande har sporrat honom oerhört. Dom har förstått hur mycket arbete som ligger bakom att vara musiker. En musiker måste vara på topp när han framträder för att komma vidare. Utanför tiden han eller hon är på scen tar instrumentrepetitioner med mera mycket mer tid än vad folk i allmänhet tror. Att hela tiden förnya sig och förkovra sig teoretiskt sett är ett hästjobb. Turne´livet med evigt bärande av tung ljudutrustning och ständigt nya, ibland inte alltid så uppmuntrande, hotell är också påfrestande.

Vilket jag bara kan verifiera!! Att vara artist är ett många gånger otacksamt jobb ekonomiskt sett, men helt underbart är den kommunikation man får med publiken!

Bambi Elinsdotter Oscarsson april 2004

tillbaka till medlemssidan / back to members page