|
KÅSERI FÖR
FLAMMAN OKTOBER 93 Datorer! Jag
blir tokig! Hur många gånger har jag nu gjort fel? Suck. Och ändå tänker jag
till innan så det knakar i huvudet. I början var det ju helt förståeligt att
det blev fel, för då kunde jag ju ingenting om
denna förunderliga apparat, som gjort entré i mitt hem. Det är nu två år
sedan. I början behövde det bara komma ett litet felmeddelande på skärmen så
blev jag alldeles svettig av skräck, och jag tänkte alltid, schit, nu har jag
sabbat något. Men det fixade alltid till sig. Tills jag skulle få ett bra
program av en kompis. Men så får man ju inte göra, aja baja, men så gör ju alla.
I alla fall, detta fick jag ångra bittert, kompisens disketter hade virus.
Min dator vägrade göra någonting, den bara dog, och jag fattade noll. Jag
glömmer aldrig när jag kom in på datafirman, där jag skaffat underverket, när
detta hände med viruset. Dom kollade apparaten och sa; jaha, din dator har
blivit virusangripen. Vadå virusangripen, tänkte jag, inte visste jag
att datorer kunde få snuva! Det var nu
inte snuva min dator fått, det var tusen gånger värre. Ett synnerligen
elakartat virus hade smittats till min dator och hårddisken var förstörd in
till debugsektionen, det vill säga in till datorns hjärta. Så hårddisken
skickades iväg och jag fick låna en annan dator. Synd var att det material
jag inte hunnit kopiera till disketter var förlorat för evigt!! Så fick jag
då tillbaka datorn och det tog inte lång tid förrän jag satt med ett
virusangrepp på halsen igen, det vill säga på hårddisken, inte min hals. Men denna
gång klarade jag mig lindrigare undan. Därför att jag hade hela min hårddisk
på en kopia, backup som det så fint heter på dataspråk. Efter denna
andra gång tyckte dock min underbara dataguru i Stockholm att det var nog med
virusangrepp på min dator, så han installerade ett antivirusprogram på
datorn, ett program som kostade mig en hel del, plånboken fick
skrämselhicka! Men det var bättre att plånboken hade skrämselhicka en gång,
än att jag skulle få skrämselhicka varje gång jag råkade få en virussmittad
diskett på besök i min dator. Så efter det att han installerat detta program
var allt som förändrat. Jag glömmer aldrig första gången datorn skrek i högan
sky. Det var mitt i natten och jag satt och pysslade med min vän Snuttan,
som datorn då döpts till. I den stilla tystnaden som natten gav ljöd ett
skrik genom mörkret, det var min dator som hojtade för att jag hade satt i en
diskett som hade virus. Innan jag fattade att datorn skrek just på grund av
detta, så höll jag på att få hjärtsnörp. Så kom jag ihåg allt min dataguru
Mikke hade sagt - när du stoppar en virussmittad diskett i datorn, så kommer
den att pipa. Pipa!! Vadå pip, datorn lät som en katt i dödsångest och jag
slängde mig över diskettstationen och tröck ut den farliga disketten.
Jag hade säkert en hjärtfrekvens på 500 slag i minuten. Jag är ju
ingen riktig datormakare, jag har ju datorn för att skriva mina kåserier,
manuskript till radioprogrammen och göra affischer osv. Jag kan numera
mycket, men jag har ju inte haft tid att plugga in programmering och allt
sånt där, det får
Mikke, datorgurun, hjälpa mig med. För en tid
sedan insåg jag att min gamla dator blivit för gammal, jag hade program som
egentligen var gjorda för en sk 486 på min lilla Snuttan, som bara var en
286. Ni som inte är invigda fattar väl inte så mycket av detta, men en 486
klarar av tio gånger mer hundra gånger snabbare, helt enkelt, lite lätt
överdrivet. Så började
jakten! På en billig och samtidigt bra dator typ 486. I huvudstaden hittade
jag en dator som var så läcker, så läcker. Men 33.000!! Jag kände mig som en
fattig tonåring som just fått körkort, och står och stirrar drömskt på en
ärtig sportbil. Det blev
bara en dröm, jag hittade en bra för halva priset. Men vilken djungel detta
att ta sig fram till rätt sort. Jösses, den ena datorförsäljaren lovade mer
än den andre. Och hade jag inga pengar så skulle det säkert ordna sig med ett
finansbolag. Nejtack, sa jag, nyligen bränd av ett sådant som skott sig
riktigt rejält på min gamla utrustning. Nu är den
nya 486:an hemma, och jag ska försöka installera alla fina program från den
gamla datorn till den nya datorn. Och fel blir det!! och jag förstår ingenting, historien går igen, utom detta att jag nu klarar datorn från snuva, dvs virus, eftersom jag har den dyra
medicinen redan på hemmaplan!! Jösses,
säger jag bara!! puss och
kram och hälsningar från Eran hjulbenta filosof Bambi |
COLUMN FROM ONE OF THE
NATIONAL PAPERS OCTOBER 1993
Computers! They make crazy! How many times have I done something
wrong? Sigh.. And yet, I think so hard that it cracks in my head before I do anything.
In the beginning it was understandable that things went wrong, because then I
knew anyhing about this strange machine, that has entered my home. That was
slightly two years ago now. In the beginning it just had to appear a small
message on the screen of the computer, and I became sweaty of horror,
and always thought; shit, now I´ve
mucked up something again. But it always turned alright again. Always, until
I got a copy of a good program on a floppydisk, of a friend. Oh ain´t I
ashamed of myself, doing like that; yes a little, but everybody did like
that! Anyhow, I got to regret that bitterly, ´cause my friend´s floppy disks
had virus. My computer refused to do anything, it just died, and I didn´t
understand a thing. I´ll never forget the day I came into the computer shop
where I got this miracle machine; they checked the device and said; well,
well, your computer have been affected by virus. Affected by virus, I
thought, I didn´t know computers could get a cold! It wasn´t a cold my computer had got, it was thousand times
worse. An extremely nasty virus had
infected my computer, and the hard disk were destroid down to debug section,
that´s the heart of the computer. So the hard disk were sent away and they lent
me another computer. Sad was, that I haven´t had time to copy all the
material on the hard of the broken computer to floppy disks, so everthing
I´ve done was lost for ever!! My computer came back and it didn´t last long until I was sitting
there with a virus again, well not me of course, the hard disk on my repaired
computer was the infected one. But this time it didn´t hit me so hard. Because I had a copy of the
hard disk, a backup as it´s so nicely is called in computer language. After this second time of virus attack my wonderful computer guru
Mikke in Stockholm felt it was enough, he installed a anti virus program on
the computer. A program that cost me a lot of money, my wallet got a hiccup
of horror! But it´s better that my wallet had a hiccup of horror once, than I
had a hiccup of horror every time I happened to get a virus infected floppy
disk visiting my computer. After he
had installed this program everything was changed. I never forget the first
time my computer yelled loudly. It was in the middle of the night and I was
pottering about with my friend Snuttan,
the name the computer have got by this time. Suddenly a scream sounded
through the dark in the silent of the night, it was my computer that yelled
because I did put in a floppy disk infected by virus. It took me a while to
understood that it was my computer that yelled, and I nearly had a heart attack! I suddenly remembered what
my computer guru had said – when you put in a floppy disk with virus in the
computer, it´s going to squeak a little. Squeak!! Squeak what, my computer did
sound like a cat in death anxiety and I did throw myself over the floppy disk
station and pulled out the dangerous floppy disk. I´m sure I had a heart
frequency of 500 beats per minute. I´m not a computer wizard, I have my computer to write my columns, manuscripts
for my radio program, making posters for my performances and so forth. Of course I know a lot
nowadays, but I haven´t had time to study programming and all them
things, these things I leave to my
computer guru Mikke. Some times ago I realised that my computer was to old, I had programs
for a 486 on my little Snuttan, who was a 286. You, who are not initiated in all this computer language, might not
understand so much of all this, but a 486 can do ten times as much a hundred
times as fast, some what exaggerated…. So the searching began! Finding a
cheep, and at the same time a good computer type 486. In the capital I found
a computer that was smashing, extra ordinary. But 33.000 Swedish Crowns!!
(about 2500 English pounds!!) I felt like a poor teenager who just have
received driving licence, standing there like in a dream, starring at a
gorgeous sports car. It only became a dream, I found a good computer for only the half
price. But what a jungle to strive in, to find the right one. Me oh mine, one
computer seller promised more than the other. And if I didn´t have any money
it would sort out with a finance company… no thank you, I said, recently
burned by a finance company who really made a lot of money of my old
equipment. Now the 486 is at home, and I am going to try to install all the fancy
programs from the old computer to the new computer. And it turns out wrong!! And I don´t understand anything, the same
history again, except that I now know how to protect my computer from colds…
well virus, since I have the expensive medicine at home!! Good heavens, that´s all I say!! A kiss and a hug and salutes from Your wheel legged philosopher Bambi |