JUJUTSU ett besök på Umeås jujutsus klubb

 

Jag besökte ju-jutsi klubben i Umeå när dom hade gradering. En bland dom som graderade var Christer Hägglund från Hörnefors. Jag frågade honom hur det kom sig att han valde just jujutsu. Han svarade att han  har alltid varit intresserad av kampsporter, men har aldrig haft tid att träna själv, men nu har han börjat. Christer har fyra barn som tränar jujutsu. Den äldste sonen, 16 år gammal, skulle gradera till blått bälte den dag jag var där. En annan av sönerna graderade också samma dag från brun barn moon till orange vuxen, så pappan och sonen hamnade i samma grupp. Ytterligare två yngre söner i Christers barnkull tränar på samma ställe.

  Christer Hägglund från Hörnefors, foto; Bambi Elinsdotter

Christer själv har nu tränat i ett år. Jag satt och tittade på graderingen och tyckte att just Christers rörelser var så rena och distinkta och han säger själv att han har alltid varit intresserad plus att han höll på lite med kampsport när han var runt 18-19 år, då fri karateutövning.

Christer tycker att träningen ger mycket bättre balans i kroppen, den ger honom bättre rörelser, bättre hållning, ryggen mår bättre av träningen och framför allt mår han mycket bättre psykiskt därför att man genom träningen kommer ifrån det vanliga vardagliga arbetet och gör någonting helt annat. Självförtroendet blir dessutom stärkt.

Han säger att gruppen han tränar i har en underbart härlig gemenskap och det gör ju naturligtvis träningen ännu roligare, man riktigt längtar till nästa träningspass.

Han säger att vem som helst kan börja träna jujutsu och när som helst i livet. Christer själv är 48 och den yngsta i gruppen, Ida, är 16 år. Gemenskapen är mycket stark och medlemmarna har ”kanonroligt” ihop, för att använda Christers ord.

Just detta att åldern inte spelar någon roll gör att kommunikationen mellan åldrarna förstärks, vilket är viktigt just i Sverige där ålderssegregationen är så uttalad, det är ju nästan så att varje åldersgrupp har sina speciella aktiviteter. Ett faktum som gör att främlingskap ökar mellan människor, redaktörens anmärkning.

Rent försvarsmässigt tycker Christer att man ska ju egentligen aldrig behöva använda sina kunskaper i försvarssyfte, men skulle det vara så att man skulle behöva använda det så utstrålar man ett sådant självförtroende bara genom att tala om att man kan det, så  attacken fullföljs inte. Går man omkring och är nervös och osäker så inbjuder detta till att man blir angripen, enligt Christer.

*

Jag fortsatte med att prata med Tina. Hon har aldrig hållit på med någon kampsport tidigare, men hon kände att hon ville prova på något nytt och provade på en massa saker, bland annat skidor etc. Hon kände att hon ville träna i en grupp istället för ensamsport. Hon såg en annons i tidningen, fick med en kompis Christina och började så träna jujutsu. Hon kände redan från första träningspasset att detta var något hon ville fortsätta med, hon liksom Christer tycker att det ger enormt mycket och att det framför allt är roligt.

  Tina, foto Bambi Elinsdotter

Fysiskt har det gett Tina mycket bättre koordination, hela kroppen får träning, man uppnår en mycket bättre balans, både muskler man visste fanns och muskler man inte visste fanns tränas, säger Tina och skrattar.

Även Tina påpekar detta att denna grupp har sån fin gemenskap, man har roligt tillsammans! Självförtroendet byggs upp, i början trodde inte Tina riktigt att hon någonsin skulle kunna kasta omkull någon eller att hon skulle våga falla, men detta var trösklar som snabbt övervanns.  Hon tycker att man blir mer omtänksam gentemot andra människor, därför att i sporten är det mycket kroppskontakt, någonting som är bra enligt Tina, eftersom så många människor är rädda för kroppskontakt. Rör man vid varandra så blir man också snällare med varandra.

Det är också spännande att tangera en annan kultur, man tränar japanska ord, man bugar inför varandra. Tina har läst lite om asiatisk kultur och kanske kommer hon någon gång i framtiden att besöka Asien. Just nu är det förskollärarjobbet som gäller, och naturligtvis jujutsuträningen!

*

Jag fortsatte intervjun med att prata lite med Christers och Tinas tränare Helena Grip. Hon har hållit på med jujutsin i 14 år. Anledningen till att hon valde just jujutsun. Hon säger att egentligen har hon aldrig varit speciellt sportintresserad, hon har provat på lite olika lagsporter, men tyckte inte att dom passade henne. Hon ville hellre hålla på med någon individuell sport. Att det blev jujutsun var mest en slump, hon läste i tidningen om en äldre dam i 70-årsåldern som höll på med just denna sport. Hon hade svart bälte i jujutsun, hade tidigare hållit på med damgymnastik men hade lessnat på detta. Helena tyckte det var intressant med en sport som man kunde hålla på med oavsett ålder, de flesta sporter är mest för yngre. Man kan ta svart bälte (den högsta graden) inom 5-6 år, men Helena har tagit 11 år på sig att nå upp till svart bälte. Hon hade brunt bälte ganska länge. Nu är Helena instruktör. Hon började

  Helena Grip, foto Bambi Elinsdotter

 med att instruera barngrupper vilket hon tyckte var roligt men hon tycker att det är roligare att instruera vuxna. När man instruerar barn är det mest en fråga om pedagogik, barnen lär sig att alla ska träna med alla, alla duger som dom är, grunden för jujutsun. Vill man bara vara tuff och ”häftig” väljer man nog någon annan kampsport, jujutsin är väldigt mycket en livsfilosofi mer än coola kickar.

Sverige är ganska framstående när det gäller jujutsun, man har till och med skickat svenska instruktörer tillmoderlandet Japan, där jujutsun har blivit mindre betydande som kampsport.

 

Kanske något för Er som läser att prova på! En kampsport som passar alla åldrar och bägge könen!

tycker webbredaktören

 

Bambi Elinsdotter Oscarsson

 

tillbaka till medlemssidan / back to members site