Livet kan förändras på olika sätt och jag skall nu berätta om hur en kvinnas krokiga väg till gemenskap med Gud gick till. Det finns säkert någon som kan känna igen sig i den här berättelsen. Jag vill berätta den för den inger hopp om att det aldrig är för sent att hitta frid i livets villervalla.
Hon föddes in i en strängt
religiös familj. Där det mesta handlade om dom , synd och straff. Man firade
sabbat på lördag. Dagen ägnades åt kyrkobesök och bibelläsning. Man firade inte
jul som hennes barndomsvänners familjer gjorde. Mamman smusslade ibland fram
julklappar till henne och hennes syster och någon jul efter mycket övertalning
från mamma till pappan kunde man få ha en julgran. Det fanns restriktioner om
vad man fick äta och inte äta… Att äta fläsk, skaldjur mm var syndigt.Det var
också synd att gå i skolan på
lördagar och att gå och handla då.
Det som var positivt och
roligtunder barn och ungdomsåren det var att få vara med i en stor ungdomsgrupp
där mycket hände. Bla. träffades
ofta ungdomar från hela världen, på olika möten i olika
länder.
15 år gammal kallades hon
och en väninna in till prästen. Om ni går ut här på gatan och blir överkörda av
spårvagnen kommer ni att få brinna i helvetet eftersom ni inte är döpta sade
han. Varpå båda flickorna lät döpa sig.
Man kan inte tvinga någon
ner i dopgraven. Det måste finnas en djup längtan i hjärtat: En övertygelse om
att nu vill jag börja ett nytt liv med Jesus som jag älskar. Hur gick det med
vår kvinna? Jo, en kort tid efter dopet lämnade hon kyrkan i full protest mot
allt vad Gud och församling hette.
Världen lockade och pockade
och hon kastade sig ut med full aptit. Många år senare gifte hon sig med en
framgångsrik affärsman och fick två underbara söner. Livet lekte. Hon hade allt
man kunde önska sig. Alla statusprylarna som behövs för att vara uppskattad i
den ytliga karusellen som snurrade av fester, vinprovargänget, golfgänget
,bridgejuntan, eskaderseglingsvännerna, skidgänget mm.
Det märkliga inträffade att
vår kvinna hade rätt länge känt ett främlingskap ett utanförskap en känsla av
att inte höra hemma i den här snurrande miljön. Livet var tomt. En röst kallade,
frågade ofta: Vad håller du på med mitt älskade barn?
Efter 17 års äktenskap blev
det skilsmässa. På grund av olika grundvärderingar hade det blivit spänningar i
äktenskapet. En skilsmässa är oftast jobbig, så blev det även här. Det positiva tyckte hon var att: Nu
skulle inte mannen hindra henne att skapa livs kvalite i hennes liv.
Hon sögs in i allt som hörde
ihop med New Age, astrologi, nummerlogi, pendlar mm. Det var inte mycket hon
inte prövade. Sedan flydde hon med sina söner till andra sidan jordklotet där
hon bodde några år. Spännande resor och upplevelser. Rösten blev bara starkare
och starkare den FÖLJDE henne. Var
är Du mitt älskade barn? Vad gör Du med ditt liv? Varför söker Du inte
mig?
Det var där på andra sidan
jordklotet som längtan efter Gud blev henne övermäktig. Hon tänkte på favorit
psalmen i Psaltaren 139 .
Gjorde jag mig en boning
ytterst i havet så finns du också där…..
Hon förstod att Gud hade
danat henne redan i moderlivet och att han inte släpper taget om henne även om
hon släpper taget.
Då hon kom tillbaka till
Sverige började hon besöka olika kyrkor och hittade en dag vägen till en
frikyrka där hon blev medlem. Hon gick från ett stort ytligt umgänge till en
ännu större syskonskara. Hon lämnade ett tomt, glittrigt liv och lever nu i
harmoni och balans. Ett totalt förvandlat liv från mörker till ljus! Från tomhet till en
aldrig sinande källa att ösa friskt vatten ur! Helt andra prioriteringar och
värderingar. Från att ha älskat teater , musicals, bio, skräplitteratur och ägnat alltför mycket tid åt politik
till att förstå och hitta skatten i den bästa boken som finns: Böckernas bok,
den dyrbara heliga skriften. Bibeln Guds eget ord som är
Jesus.
En ny man i hennes liv. En
man vars kärlek aldrig sviker. En man vars närhet hon aldrig kan vara utan. En
man som spikades upp på ett kors för att hon skulle bli förlåten och få ett nytt
och evigt liv.
Tidigare hade hon tagit en
dag i taget. Nu ser hon allt i ett annat perspektiv .Hon ser ända in i evigheten
och detta skapar en stor frid. Denne Jesus som är liv och som är med från början
och till slutet som är Alfa och Omega.
Han som är vägen, sanningen och livet. En kraft att räkna med både i
glädje och sorg.
Kvinnans mamma hade berättat
att när hon låg på Sahlgrenska och skulle föda denna sin dotter hade hon enorma
födslovåndor. Hon råkade titta upp på himlen. Det var en strålande julidag och
himlen var alldeles härligt blå. Det fanns bara ett litet moln. I det molnet såg
mamman en leende Jesus med törnekrona på huvudet. När hon såg detta upphörde
hennes smärta.
På samma sätt blev det för
mig när jag mötte Jesu blick och bjöd honom tillbaka in i mitt liv. Då upphörde
min smärta som bottnade i att jag levt åtskild från min skapare, min far. Jag kände mig som den förlorade sonen
som kommit hem till faderns öppna famn och till en stor fest. Livet har
börjat!
Jag får uppleva
hur:
Gud är kärlek och hur han
bjuder oss liv i överflöd. Hur han förändrar våra liv även om vi tycker att våra
liv är bra,så gör han allt nytt och han älskar oss precis som vi är. Ju
trasigare och värdelösare vi känner oss desto mer älskar han. Vi är alla vackra
och värdefulla i hans ögon. Räcker vi bara ut våra händer och tar emot. Så
släpper han aldrig taget.
Jag har fått uppleva det.
Därför tror jag att jag förstår.
Som så här: Säg det med ord
och jag minns.
Visa mig och jag
tror.
Låt mig få uppleva och jag
kommer att förstå.
Vittnesbörd av Paula
Eveborn
Fuengirola den 19 mars 2005