Gud kallar Dig

Livet kan förändras på olika sätt och jag skall nu berätta om hur en kvinnas krokiga väg till gemenskap med Gud gick till. Det finns säkert någon som kan känna igen sig i den här berättelsen. Jag vill berätta den för den inger hopp om att det aldrig är för sent att hitta frid i livets villervalla.

 

Hon föddes in i en strängt religiös familj. Där det mesta handlade om dom , synd och straff. Man firade sabbat på lördag. Dagen ägnades åt kyrkobesök och bibelläsning. Man firade inte jul som hennes barndomsvänners familjer gjorde. Mamman smusslade ibland fram julklappar till henne och hennes syster och någon jul efter mycket övertalning från mamma till pappan kunde man få ha en julgran. Det fanns restriktioner om vad man fick äta och inte äta… Att äta fläsk, skaldjur mm var syndigt.Det var också  synd att gå i skolan på lördagar och att gå och handla då.

Det som var positivt och roligtunder barn och ungdomsåren det var att få vara med i en stor ungdomsgrupp där mycket hände. Bla.  träffades ofta ungdomar från hela världen, på olika möten i olika länder.

15 år gammal kallades hon och en väninna in till prästen. Om ni går ut här på gatan och blir överkörda av spårvagnen kommer ni att få brinna i helvetet eftersom ni inte är döpta sade han. Varpå båda flickorna lät döpa sig.

Man kan inte tvinga någon ner i dopgraven. Det måste finnas en djup längtan i hjärtat: En övertygelse om att nu vill jag börja ett nytt liv med Jesus som jag älskar. Hur gick det med vår kvinna? Jo, en kort tid efter dopet lämnade hon kyrkan i full protest mot allt vad Gud och församling hette.

Världen lockade och pockade och hon kastade sig ut med full aptit. Många år senare gifte hon sig med en framgångsrik affärsman och fick två underbara söner. Livet lekte. Hon hade allt man kunde önska sig. Alla statusprylarna som behövs för att vara uppskattad i den ytliga karusellen som snurrade av fester, vinprovargänget, golfgänget ,bridgejuntan, eskaderseglingsvännerna, skidgänget mm.

 

Det märkliga inträffade att vår kvinna hade rätt länge känt ett främlingskap ett utanförskap en känsla av att inte höra hemma i den här snurrande miljön. Livet var tomt. En röst kallade, frågade ofta: Vad håller du på med mitt älskade barn?

Efter 17 års äktenskap blev det skilsmässa. På grund av olika grundvärderingar hade det blivit spänningar i äktenskapet. En skilsmässa är oftast jobbig, så blev det även här.  Det positiva tyckte hon var att: Nu skulle inte mannen hindra henne att skapa livs kvalite i hennes  liv.

 

Hon sögs in i allt som hörde ihop med New Age, astrologi, nummerlogi, pendlar mm. Det var inte mycket hon inte prövade. Sedan flydde hon med sina söner till andra sidan jordklotet där hon bodde några år. Spännande resor och upplevelser. Rösten blev bara starkare och starkare den FÖLJDE henne.  Var är Du mitt älskade barn? Vad gör Du med ditt liv? Varför söker Du inte mig?

Det var där på andra sidan jordklotet som längtan efter Gud blev henne övermäktig. Hon tänkte på favorit psalmen i Psaltaren 139 .

 

Gjorde jag mig en boning ytterst i havet så finns du också där…..

Hon förstod att Gud hade danat henne redan i moderlivet och att han inte släpper taget om henne även om hon släpper taget.

 

Då hon kom tillbaka till Sverige började hon besöka olika kyrkor och hittade en dag vägen till en frikyrka där hon blev medlem. Hon gick från ett stort ytligt umgänge till en ännu större syskonskara. Hon lämnade ett tomt, glittrigt liv och lever nu i harmoni och balans. Ett totalt förvandlat liv från  mörker till ljus! Från tomhet till en aldrig sinande källa att ösa friskt vatten ur!  Helt andra prioriteringar och värderingar. Från att ha älskat teater , musicals, bio, skräplitteratur  och ägnat alltför mycket tid åt politik till att förstå och hitta skatten i den bästa boken som finns: Böckernas bok, den dyrbara heliga skriften. Bibeln Guds eget ord som är Jesus.

En ny man i hennes liv. En man vars kärlek aldrig sviker. En man vars närhet hon aldrig kan vara utan. En man som spikades upp på ett kors för att hon skulle bli förlåten och få ett nytt och evigt liv.

 

Tidigare hade hon tagit en dag i taget. Nu ser hon allt i ett annat perspektiv .Hon ser ända in i evigheten och detta skapar en stor frid. Denne Jesus som är liv och som är med från början och till slutet som är Alfa och Omega.  Han som är vägen, sanningen och livet. En kraft att räkna med både i glädje och sorg.

Kvinnans mamma hade berättat att när hon låg på Sahlgrenska och skulle föda denna sin dotter hade hon enorma födslovåndor. Hon råkade titta upp på himlen. Det var en strålande julidag och himlen var alldeles härligt blå. Det fanns bara ett litet moln. I det molnet såg mamman en leende Jesus med törnekrona på huvudet. När hon såg detta upphörde hennes smärta.

På samma sätt blev det för mig när jag mötte Jesu blick och bjöd honom tillbaka in i mitt liv. Då upphörde min smärta som bottnade i att jag levt åtskild från min skapare, min far.  Jag kände mig som den förlorade sonen som kommit hem till faderns öppna famn och till en stor fest. Livet har börjat!

Jag får uppleva hur:

Gud är kärlek och hur han bjuder oss liv i överflöd. Hur han förändrar våra liv även om vi tycker att våra liv är bra,så gör han allt nytt och han älskar oss precis som vi är. Ju trasigare och värdelösare vi känner oss desto mer älskar han. Vi är alla vackra och värdefulla i hans ögon. Räcker vi bara ut våra händer och tar emot. Så släpper han aldrig taget.

Jag har fått uppleva det. Därför tror jag att jag förstår.

Som så här: Säg det med ord och jag minns.

Visa mig och jag tror.

Låt mig få uppleva och jag kommer att förstå.

 

Vittnesbörd av Paula Eveborn

Fuengirola den 19 mars 2005

 

 

tillbaka till medlemssidan