from the cathedral dean at that time. “That resistance was utterly stupidity” Mats say bitterly. He wanted to make a painting that was not a repetition of all the other altar-pieces. That was the thing he should not have done. If he had made an ordinary altar-piece maybe all these problems never would have arisen. “So concerning the cathedral parish in Luleaa, I have met unbelievable conservatism from some quarters”, he continues.
|
|
|
”När jag planerade den här
bilden, tänkte jag på ett seminarium som hölls i Mjölkuddens församlingshem,
när Mjölkuddskyrkan var ny. Det var omkring 1968. Det seminariet initierades av
dåvarande biskopinnan Ingegerd Hellsten. Seminariet handlade om behovet av
förnyelse i kyrkokonsten. Det var präster, lekmän, konstnärer och arkitekter
där. Alla överens om att det måste till en förnyelse. Jag har hela mitt liv
studerat kyrkokonst, och i mina bokhyllor handlar mycket om kyrkokonst.
Så jag vet hur en konventionell altartavla ser ut. Men det jag ville göra var
en målning som skulle
uttrycka kristendomens tillämpning i
den globala värld vi lever i!
*
”When I planned this painting, I thought on a seminar that was held in the parish house in Mjoelkudden, when their church was new. This was around 1968. That seminar was initiated by the wife of the bishop at that time, Ingegerd Hellsten. The seminar took up the need of renewal within the church art. At the seminar were ministers, laymen, artists and architects. Everybody agreed that it had to be an renewal. I have studied church art all my life, and in my library many, many books is about church art. So I know how a conventional altar-piece looks like. But what I wanted to do was a painting that would express the application of Christianity in the global world we are living in!
*
I detta ville jag betona
kvinnan och barnets roll. Inte minst barnets, som ju är vår framtid. Barnet är
ledmotivet i den här målningen, det finns både i mittengruppen som
modern-barnet, och sedan i sidovingarna med familjegrupperna från Afrika och
Asien.
Det är ju väsentliga saker.
Mottot är hämtat från Nya testamentet: Allt vad ni gör mot någon av dessa
minsta gör ni mot mig. Det är Kristus egna ord. Modern sköter sitt barn, och
det hon gör för barnet, det gör hon automatiskt för korset.
Korset står alltså på
altarbordet framför mittavlan med henne och barnet. Modern ser alltså inte
korset, för det finns inte i själva målningen. Men kyrkobesökarna ser allt det
här som en enhet.
Alltså
det modern gör för barnet, det gör hon för korset som finns mellan henne och
barnet. Det är helt och hållet enligt mottot. En solklar tankegång! Altartavlan
invigdes efter mycket tidningsskriverier november 1987. Det är bara det att den
förra domprostens efterträdare försöker nu göra allt han kan för att flytta
målningen till entrén. Det innebär att nu har jag i ytterligare tre år till,
summa summarum sex år, försökt förhindra att altartavlan kastas ut ur
kyrkorummet.”
*
“In this I wanted to point out the parts of the woman and the child. Not least the child, who is our future. The child is the leading motive in this painting, it is found in the middle-group as the mother-child, and furthermore in the side wings with the family-groups from Africa and Asia.
This is essential things. The motto is from the New Testament. Everything you do to any of the smallest one, you do to me. That is Christ’s own words. The mother take care of the child, and what she does for the child, she automatically do for the cross. The cross is standing on the altar-table in front of the middle painting with her and the child. The mother can not see the cross, because it is not in the painting itself. But the churchgoers sees it all as a unity.
With other words; what the mother does for the child she does for the cross that is between her and the child. That is entirely according to the motto. A thought as clear as day-light! The altar-piece was inaugurated November 1987 after a great deal of writings in the newspapers. The sad thing now is that the follower of the former cathedral dean now is doing everything he can to move the painting down to the entrance of the church. That means that I now for another three years, all together six years, must do everything I can to prevent that the painting is thrown out from the church-room!”