PETRI MÄKILÄ FRÅN FINLAND,
LIVSNJUTARE, FÖRSTE RULLSSTOLSBURNE PÅ MONT BLANC, SPANIENFANTAST!
PETRI MÄKILÄ FROM FINLAN, LIFE ENJOYER, THE FIRST MAN CARRID BY WHEELCHAIR ON MONT BLANC, SPAIN ENTHUSIAST!
Denne man lever fullt ut! Sport! Resor! Livet i sig självt! Full rulle och raka rör. Han ses tämligen frekvent på Fuengirolas favoripubar. Han njuter maten på de bästa restaurangerna. Han har råd med det, så varför inte!
Jag träffade Petri en solig decemberdag 1996. Jag var ute för att sätta upp affischer för en kommande cabaré, när plötsligt ett glatt rop på engelska hörs; - ” Hej! En till aktivåkare!! ” Jag svängde mig runt och möts av ett leende som kunde ha platsat i vilken tandkrämsreklam som helst. Jag gav mig inför det stora leendet och tog en paus i affischerandet.
This man live fully out! Sport! Travels! Life in itself! Always to a hundred percent! He is frequently seen at the most popular pubs in Fuengirola. He enjoys the food at the best restaurants. He can afford it, so, why not! I met Petri the first time a sunny day in December 1996. I was out putting up posters for a coming cabaret, when I suddenly hear a joyfully shout; - “Hi! Another active driver!!” I turned around and was met by a smile which would have been perfect in any tooth paste add. I surrendered for that big smile and took a break in my advertising.
Petri är född i Helsingfors i Finland, fastän han har bott största delen av sitt liv i Åbo på västkusten. Hans föräldrar studerade vid Helsingfors universitet när de möttes och tycke uppstod. Petri är äldst av fyra bröder. Petri var några månader gammal när familjen flyttade till Åbo.
Han talar utmärkt svenska, mycket på grund av att han studerade på ett svensktspråkigt universitet i Åbo. Det är ju också så att svenska är andra språket i Finland så därför studerar alla finska elever svenska i grundskolan.
Petri gick i vanlig skola, 9 år i grundskolan och efter denna gymnasium och universitetsstudier.
Petri was born in Helsinki in Finland, although he lived the biggest part of his life in Åbo at the west coast. His parents studied at the university when they met and fell in love. Petri is the oldest out of four brothers. Petri was a couple of months old when the family moved to Åbo.
He speak perfect Swedish, much because he studied at a Swedish talking university in Åbo. The fact is that Swedish is the second language in Finland, and all students do study Swedish in primary school.
Petri went to common school, nine years in primary school which was followed by college and university studies.
När Petri var nästan 13 år gammal råkade han ut för en olycka som radikalt ändrade hans liv. Familjen hade varit och hälsat på mormodern. Det var sent på hösten och bilen sladdade av vägen. Petri flög ut genom det bakre fönstret och bröt ryggen. Hade han haft säkerhetsbälte på hade han knappt haft några skador, likt resten av familjen. Men på den tiden fanns ingen lag att an måste ha säkerhetsbälte. Resten av familjen hade bara lättare skador.
When Petri was nearly 13 he had an accident that totally changed his life. The family has been visiting the grandmother. It was late in the autumn and the car skidded from the road. Petri flow out the back window and broke his back. If he had had the safety belt on he would hardly have had any injuries, like the rest of the family. But at that time no laws for safety belt existed. The rest of the family only suffered slight injuries.
Det blev cirka ett år på lasarett innan Petri kom ut tillbaka till livet igen. Efter sjukhus tiden fick han privatundervisning. Detta möjliggjordes därför att Petri hade ordentliga försäkringar när bilolyckan inträffade.
Annars är systemet bra i Finland, alla hjälpmedel fås gratis via staten.
Efter åren av privatundervisning fortsatte Petri i gymnasiet. Efter gymnasiet blev det fortsatta studier på handelshögskolan i Åbo. Därifrån gick han ut med en examen i ekonomi och språk.
I took about a year in the hospital before Petri came out back to the life again. After the time in hospital he got private education. This was made possible because he had good insurances when the car accident occurred. Otherwise the system in Finland is good, all the aids of assistance are free from the state.
After one year of private education Petri continued to the collage. After the collage followed studies at the mercantile university in Åbo. From there he graduated in economy and languages.
Första året efter olyckan var inte lätt, Petri fick kämpa ganska hårt med sig själv. Det är svårt att behöva börja om allt från början igen. Livet blev lite lättare när han blivit lite starkare fysiskt och inte behövde hjälp med allting. Han blev mer självständig och fick bättre självförtroende. Som tonåring la väl inte Petri märke till så mycket fördomar men senare blev han desto mer varse om dem. ”Det verkar som en del människor tror att ett handikapp smittar” säger han med ett ansträngt skratt.
”Det var inte så svårt” fortsätter han ”därför att de människor jag började studera med på gymnasiet var helt nya bekantskaper. Ingen av dem kände mig när jag var gående och det gör situationen lättare. För dem var det inget märkvärdigt att jag satt i rullstol, det var ju så dom lärt känna mig.”
Innan olyckan hade Petri anmält sig till ett scoutläger i finska Lappland, som skulle gå av stapeln våren efter olyckan. Han kämpade hårt för att han skulle bli så bra att han skulle kunna vara med på det lägret trots handikappet, men den drömmen gick inte att förverkliga.
The first year after the accident was not easy, Petri had to struggle quite hard with him self. It is difficult to start all over again. Life became a little bit easier when he had became physically stronger and did not need so much assistance with everything. He became more independent and became more self-confident. As teenager Petri did not noticed so many prejudices but later on he really got more aware that they did exist. “I seem like some people think that the disability is infectious” he say with a strained laugh.
“At the university it was not so difficult” he continues “ because the people I started to study with at the university were totally new acquaintances, and non of them knew me when I was walking, and that makes the situation less difficult. For them it was not strange at all that I was in wheelchair, why that is how they always have known me.”
Before the accident Petri had applied for a scout camp in Finish Lapland, which took place the spring after he was injured. He fought hard to become as well as possible to make it possible to join the camp, but that dream was not possible to realize.
Under universitetstiden åkte Petri till Madrid en månad för att studera spanska. Det var 8 timmar undervisning i spanska per dag plus att han bodde hos en spansk familj som bara talade spanska. Han var också på resor i både Tyskland och Schweiz, men det var mest resor under vilka han testade hur mycket han skulle klara sig själv i den situation han befann sig. Hans föräldrar har alltid haft inställningen att Petri skulle ut i livet och testa sina krafter och möjligheter. De finns alltför många handikappade som sitter hemma därför att de inte uppmuntras att undersöka vad dom skulle klara av om dom ville.
Petri pratar många språk, vilket gör det lättare att resa runt i världen. Han har ju naturligtvis finska språket i botten, dessutom svenska, tyska, engelska, spanska, hyfsad franska och lite italienska. ”Räcker inte orden till viftar jag med armarna och börjar sjunga på spanska,” säger han och skrattar sitt smittande skratt ” i Italien får jag prata spanska med Stockholmsdialekt, så förstår dom mig!”
Efter universitetsstudierna jobbade Petri på ett företag i Helsingfors, och ansvarade för den finansiella sidan av företagets verksamhet; bokföring, finansiering, budgetering och så vidare. Han trivdes inte vidare bra i Helsingfors så han flyttade tillbaka till Åbotrakten och arbetade vidare inom olika företag med budgetar och kalkylering osv. Kommunal bokföring och redovisning.
During the university days Petri went to Madrid to study Spanish for a month. It was eight hours of education every day plus the fact that he lived with a Spanish family who spoke only Spanish. He also went on for travels to Germany and Switzerland, but that was travels where he tested how much he could do and how much he could cope in any situation that occurred. His parents always had the attitude that Petri should go out in the life and test his strength and his possibilities. To many handicapped people sit at home, doing nothing because they are not encouraged to investigate how much they could do if they really wanted to.
Petri speaks a lot of languages, which makes it easier to travel around the world. He, of course, has Finish to begin with, on top of that Swedish, German, English, Spanish, reasonable good French and some Italian. “If I do not have enough with words I just wave my arms and sing in Spanish,” he say and laugh his infectious laughter “in Italy I have to speak Spanish with a singing accent, and they do understand me!”
After the university studies Petri worked at a company in Helsinki, and was responsible for the financial side of the companies activity; doing the bookkeeping, financing, budget and so forth. He did not feel happy in Helsinki so he moved back home to the district of Åbo where he worked within different companies with budgets and calculating and so forth within the local authorities.
1997 flyttade han till Spanien efter att ha varit nere och rekognoscerat en vecka i december året innan. En av orsakerna till att han valde Spanien var att det var lätt, och gick relativt fort, att per flyg ta sig mellan Finland och Spanien. Ett av de tyngsta skälen var att beskattningen var annorlunda här. Det var minst sagt förmånligt för pensionärer och handikappade. Handikappade betalar i stort sett ingen skatt i Spanien plus att man dessutom har en massa förmåner när man blivit resident i landet. Detta beroende på vad det land man kommer ifrån och Spanien har sinsemellan. För Petri innebar det att han fick dubbelt så mycket att leva på. Petri köpte också en bil skattefritt i Finland, fick den handikapputrustad och tog den ner till Spanien. Det var inte problemfritt att få denna bil godkänd i Spanien, eftersom man i Spanien har sina egna regler hur en bil ska vara handikapputrustad, och dom reglerna stämmer inte alltid med reglerna i det egna landet. Det är oerhört viktigt att man kontrollerar sådana här saker! Man kan faktiskt få körförbud på en handikappanpassad bil om Spanska staten inte godkänner anpassningen!
Han kom ner en vecka i december 1996 och bodde på Jabega hotell i Los Boliches, Fuengirola. Första dagen han var på hotellet råkade han ut för en otäck olycka, toalettsisten satt inte riktigt fast vilket gjorde att den lossnade när Petri tog tag i den för att förflytta sig till toaletten. Toaletten välte och gick sönder och Petri fick ordentliga skärsår. Det blev taxifärd till akutmottagningen i staden, där man lappade ihop såren. Lösa toalettsitsar är livsfarliga för oss som behöver dem att hålla sig i vid förflyttning.
Han träffade webbredaktören som fixade en lägenhet och guidade honom runt i staden, och i januari påföljande år flyttade Petri till sitt nya hemland Spanien.
1997 he moved to Spain after being down a week in December for reconnoitre the year before. One of the main reasons that he did choose Spain was, that it was relatively easy, and took relatively short time, to by flight travel between Finland and Spain. One of the strongest reasons was the fact that taxation was totally different there. It was very advantageous for handicapped people and retired. Handicapped people hardly pay any taxes in Spain and on top of that you have a lot of benefits when you have become resident in the country. This is also a question of what agreement the country you come from and Spain has between them. To Petri that implied he had 100 % more money to spend. Petri bought a car tax free in Finland and had it adjusted for his needs. It was not without problems he had these special adjustments approved in Spain, because they do have their own rules, and it is very important to check what rules they have before you take a car abroad. You can actually be imposed a driving ban on your car if the Spanish authorities does not approve to the adjustment!
He came down a week in December 1996 and stayed at Jabega hotel in Los Boliches, Fuengirola. The first day he stayed at the hotel he had a nasty accident, the sitting ring in plastic on the toilet chair was not properly fixed, which made it come loose when Petri grabbed it to move himself over to the toilet chair. The toilet chair overturned and went to pieces and Petri was badly cut. That resulted in a taxi tour to the emergency clinic where they patched up all his wounds. Loose toilet seats may sound funny, but for us who use them as tools, when we move over to the toilet chair, they can be devastatingly dangerous if they are not properly fixed.
He met the web editor who got him a flat and guided him around the town, and in January following year Petri moved to his new home country Spain.
Efter drygt två år började han med elitidrott, och blev en av spelarna i Malagas korgbollslag. Laget fick ett rejält lyft första året Petri var med. Sista året har dock varit svårt för dem eftersom några spelarna blev uppköpta av en andra lag. En av lagets bästa spelare bröt några ben i handleden under träning och en kille blev avstängd eftersom han vägrade att göra ett dopingprov under en tävling. ”Vi kommer att få det svårt att hålla oss kvar i mästerskapsställning” säger han.
After two years he started in sport at top level, and became one of the players in the basket ball team in Malaga. The team had a substantial improvement the first year Petri joined them. The last year though has been very difficult for them since some of the players have been bought by other teams. One of the best player of the team broke some bones in his wrist during training, and one bloke was suspended since he refused drug testing during a competition. “We will have difficulties staying in the top group,” he says.
Petri var den förste rullstolsburne som var upp på Mont Blanc, det nästan 5000 meter höga berget i Schweiz. Idéen föddes när han satt och pratade med två kompisar, Patrik ”Pata” Degerman och Rauno Arasola. Patrik och Rauno är erfarna bergsklättrare. De pratade om allt möjligt och plötsligt kom dom på idén att försöka bestiga Mont Blanc tillsammans med Petri, som är rullstolsburen! Det tog två år att förverkliga idén. De var då sammanlagt sju stycken som skulle följa med på denna expedition. De hade sponsorer som stod för alla kostnader, bl a Finska TV, några tidningar och företag.
Petri was the first person carried by wheelchair, on the 5000 meter high mountain Mont Blanc in Switzerland. The idea was born when he once was talking to two friends, Patrik “Pata” Degerman and Rauno Arasola. Patrik and Rauno are experienced mountain climbers. When they were talking the idea suddenly came up to try to climbed Mount Blanc with Petri, who is carried by wheelchair! It took two years to realize that idea. They got sponsors who covered all the costs, among other Finish TV, some newspapers and some companies.
De var sju stycken som följde med på expeditionen. Det var första gången en rullstolsburen skulle försöka detta så det behövdes mycket planering. Det största problemet blev att fixa isolerande material till Petris pulka, så att han inte skulle bli nerkyld av att han hela tiden satt nästan direkt mot is och snö. Hur skulle de ta sig fram med pulkan i denna svåra terräng? Eftersom Petri är förlamad bara från midjan och neråt kunde han själv hjälpa till ganska mycket med hjälp av ishackor. De var alla sju i samma rep-lag. Färden gick naturligtvis mycket långsammare än för vanliga klättrare, det tar normalt en dag för en vanlig klättrare att ta sig upp, men Petris expedition tog sammanlagt fem dagar. De tillbringade fyra nätter på berget och upp till toppen tog det tre dagar. Övernattningarna tog mycket tid eftersom de måste gräva ner både sig själva och tälten i snön, och Petris toalettbesök blev också rena rama äventyren, det var väl ingen som räknat med att det skulle bli så svårt. Petri kan inte alls använda sina ben.
They were all in all seven who went for the expedition. It was the first time ever that a person carried by wheelchair was going to do this, so it was necessary with a lot of special planning. The biggest problem was to arrange proper isolation in the sledge that Petri was sitting in, to prevent him getting hypothermia, since he the whole time would be sitting nearly directly against the ice and snow. How would they get through with the sledge in this difficult terrain? Since Petri is paralysed from the waist and down, he himself could be quite helpful with ice picks. They all were in the same cord team. The expedition naturally took much more time than a normal expedition of this kind. Normally it takes a climber one day to get up on Mount Blanc, but this expedition took all in all five days. They spent four nights on the mountain and it took three days to reach the top. To spend the nights on the mountain took a lot of time of preparations, since they have to dig themselves and tents down in the snow, and Petri’s needs of wee-wee and poo-poo were adventures of its own!! Petri can not at all use his legs.
Värmeisoleringen var hela tiden ett problem, men man lyckades trots kylan hålla Petri så pass varm att han inte blev förkyld eller förfrös fötter och ben. Temperaturen uppe på berget var som kallats inte mer än –10, men de hårda vindarna gjorde att det i realiteten var dubbelt så kallt. När man var nästan vid toppen sista dagen var det mycket dimmigt och man fick vänta några timmar innan man försökte ta sig till toppen. Man hade bestämt att den dagen skulle toppen besegras eller så skulle man återvända till hotellet i byn. Det klarnade till lite och man gjorde ett försök att nå toppen men Petri fick stanna 100 meter innan, därför att det var sent på dagen och man skulle inte kunna få med sig pulkan ända upp innan mörkret föll. Två av de gående i expedition tog sig dock ända upp till toppen.
The heat isolation was a problem the whole time, but they were successful in keeping Petri out of colds and freezing feet and legs. The temperature up on the mountain was never colder than –10 Celcius, but the strong winds in reality made it twice as cold. Nearly on the top the last day it was very foggy and it was necessary to wait a couple of hours before trying to bet the top. They made a decision the day before that the top would be beaten that day or otherwise they would return to the hotel in the village below. It cleared up a little and they made a try to get up to the top, but Petri had to stop 100 meter from it, because it was getting dark, and to get the sledge all the way up would have taken trice as long time. Two of the walking persons in the expedition climbed all the way up.
Petri var aldrig rädd under denna expedition men han var totalt utmattad av den enorma ansträngningen det innebär att i sittande ställning utföra en sådan här otrolig prestation. Den tunna luften var jobbig och expeditionen utnyttjade alla dygnets ljusa timmar, ca 10-13 timmar, vilket innebar att det blev väldigt lite vila. Petri var alltså den första rullstolsburna person i världen med att göra ett försök att bestiga Mont Blanc. Han har aldrig försökt komma med i Guiness Rekordbok med sin prestation, han tyckte inte det var viktigt. Webbredaktören Bambi försökte inte heller att komma med i denna berömda bok, trots att hon var den första kvinnliga person i världen med den typen av skada, som gjorde ett tandemhopp från hela 4000 meters höjd.
Petri was never scared during this expedition, but he was totally and utterly exhausted by the enormous effort it meant, that in sitting position do such an incredible achievement. The thin air was a tough task to handle and the expedition used every bright hour of the day, about 10-13 hours, to climb, which meant very little rest. Petri was the first person carried by wheelchair in the world who tried to get up the Mont Blanc. He never tried to get into Guinees Book of Records with his effort, he did not think that was important. Neither did the web editor Bambi tried to get into that famous book, although she was the first female in the world, with her kind of injures, to make a parachute jump (tandem) from 12000 feet.
Det skrevs ju naturligtvis mycket i Finska tidningar om expeditionen, gruppen framträdde i TV, det gjordes flera radioprogram och man åkte ut till skolor och berättade om äventyret.
Petri berättar att det kändes oerhört fantastiskt att ha gjort denna prestation.
Of course it was written a lot about this expedition in Finish newspapers, the team appeared in TV, quite a few radio programs were made, and they went out to schools to talk about the adventure.
Petri tells me that it is a tremendous feeling to have done this manifestation.
Han menar att man måste försöka njuta av livet och av vad man har, och inte stanna känslomässigt i jobbiga situationer, utan gå vidare och ta emot och utnyttja allt livet ger.
Man måste också tillåta sig själv att vara ledsen och vara redo att lära sig av svåra situationer i livet. Det är viktigt att kunna visa sina känslor.
Petri är väldigt positiv och är känd för sitt smittsamma goda humör överallt där han är!
Han är också en duktig sångare, men han är blyg och det är bara när han tagit sig ett ”järn” som sångrösten
blir använd.
Synd, tycker webbredaktören Bambi, som gärna hör honom sjunga mer, och önskar honom LYCKA TILL med allt i livet!!
He is of the opinion that you have to enjoy life and what you got, and not get stuck emotionally in difficult situations, but to walk on and accept what life has to give and use all opportunities.
You also have to permit yourself to be sad, and be ready to learn by difficult situations in life. It is important to be able to show your feelings.
Petri is very positive and well known for his infectious good mood wherever he is!
He is a good singer too, but he is shy and it is only when he had a couple of drinks that he uses his singing voice.
That is a petty, the web editor think…….., that love to hear him sing more, and wishes him GOOD LUCK with everything in life!
